Man tager vad man haver (jag och bokmärken)

20140220-185123.jpgDet där med bokmärken har aldrig varit min grej. Antingen är dom för stora och klumpiga, eller så är dom för små. Oftast vill dom inte stanna kvar i boken medan den skumpar omkring i min väska hela dagarna. Ibland brukar jag använda post-it lappar. Dom stannar i alla fall kvar i boken. Fram tills limmet inte fungerar längre. Har även ett annat bokmärke jag försöker använda iform av två magneter som man sätter samman runt ett par sidor. Den stannar i alla fall kvar, men den är inte lika lätt att sätta på plats, speciellt inte när man är på en fullsatt buss och försöker ta sig ur den samtidigt som man ska plocka ned boken i väskan igen. Bara för att man vill läsa ända till sista sekunden.

Det var just en sådan där dag idag där bokmärket magiskt försvinner. Jag kommer på bussen, finner mig en plats och drar upp boken. Utan bokmärke. Att finna vart man var någonstans i den nästan 600 sidor tjocka boken var lättare sagt än gjort och missade flera minuters läsande. (Min bussresa tar bara runt 10 min). Så när jag väl skulle kliva av, hade jag givetvis inte tid att försöka hitta det där bokmärket som garanterat ligger längst ned i väskan. Bussen stannar och jag drar upp det första bästa jag finner. En 200 kr sedel. Fungerar fint som bokmärke den. Bara det att när jag skall använda den så står jag utan bokmärke igen. Haha men det blir morgondagens problem.

*Ja jag är en pocketvikare. Jag viker som regel inte hundöron i böckerna, men ryggen böjer jag gärna. Runt runt så att jag kan hålla boken lätt med en hand.* 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: