Kategoriarkiv: M – O

FladdermusMannen

Av Jo Nesbö
9164241106Originaltitel: Flaggermusmannen
Antal sidor:
 
350
Läst på språk: Svenska
Format:
 Pocket
Serie: Harry Hole 01

Harry Hole skickas iväg till Sydney för att bistå den australiensiska polisen i efterforskningen av mordet på en ung norsk kvinna. Han hamnar mitt i händelsernas centrum och snart står det klart att han jagar en seriemördare. Sökandet leder honom till den del av Sydney som turistbroschyrerna aldrig berättar om: den undre världen med horor och hallickar och pengar som snabbt byter händer.

Hade inte speciellt höga förväntningar på boken men blev ändå lite besviken. Den är allt för seg och det tog mig runt 150 sidor innan jag kände att nu börjar det verkligen hända något. Sen hade den sina perioder av trist babbel som känns lite överdrivet och tvingat. Någon riktigt spänning blev det tyvärr aldrig för min del. Boken är bra men inte så där spännande bra man önskar att en deckare ska vara.

Språket är bra om än lite väl avancerat för en roman. Jag vet inte om det beror på översättningen, men det har blivit använt allt för många synonymer. För mig ligger inte en bra bok i hur många svåra ord du lyckas pressa in i en bok på 350 sidor. Det ligger mer i hur du använder orden. 

Harrys historia om sig själv kändes också lite krystad. Han gav sken av att inte vilja berätta något om sig själv alls, men en fråga och han spottar ur sig sitt mörka förflutet utan att tveka. Det kändes lite konstigt. Sen så stör jag mig på att Jo aldrig ger läsaren en klar bild över hur någon egentligen ser ut så vida det inte är en kvinna det skrivs om. Som exempel Harry så får jag fram ålder, hårfärg och hårlängd. Inte mycket mer än så. Tillslut började jag föreställa mig Jo Nesbö som Harry i stället för jag fick inte tillräckligt med ord på hur Harry ser ut, och man vill ju ha en bild på huvudkaraktären man följer. När jag tänker efter så skulle Jo lika gärna kunnat ha skrivit om sig själv. Han själv är lång, naggat klippt hår och blond. 

Så summa sumarum. Lite svårt. Jag läste den på så pass kort tid, men å andra sidan hade jag inte mycket annat för mig. Jag hade inga sömnlösa timmar över boken, känner inget speciellt nu när boken är färdig, varken sorg eller glädje. Mest likgiltighet och en slags lättnad att boken är slut. Kanske inte det första bästa intrycket en författare ska ha på mig som läsare. Men jag ser ett guldkorn. Ett guldkorn som faktiskt kan utveckla sig till något bra. Så jag kommer nog att läsa något mer av Nesbö. Men det får tiden utvisa.

stars2

Gryningstimmen

Av: Tamara McKinley
9175031345Originaltitel: Morning glory
Antal sidor:
 
315
Läst på språk: Svenska
Format:
 Pockey
Serie: –

Fleur är upp över öronen förälskad i sin man, men äktenskapet är i gungning. Efter ett gräl lämnar maken hemmet. Med ens tycks Fleurs framtid oviss.
Men då händer något som ger Fleur annat att tänka på. Det kommer ett brev med en överraskande nyhet: En okänd faster, Annie Somerville, har avlidit och låtit Fleur ärva en stor egendom.
När Fleur kommer till ranchen Savannah Winds hittar hon Annies dagböcker. Sakta rullas en dramatisk historia upp om ett färgstarkt livsöde. Ett livsöde som även förklarar en del om Fleurs eget förflutna.
Gryningstimmen är en spännande, romantisk och storslagen familjeroman. Den utspelar sig i olika tidsplan som sammanvävs till en avslöjande bild av det förflutna. När trådarna knyts ihop vaknar hoppet för kärleken som envist vägrat att dö.

Jag drog mig väldigt länge för att läsa denna boken. För en som har läst Matildas sista vals lät det som att det skulle vara en bok allt för lik den. En kvinna, ingen man, ärver en gård, hittar dagböcker, läser om en förfluten släkting, kärlek. Det lät ju allt för likt. Men tillslut så bara jag läste den. Ville ju inte ha den ståendes oläst i bokhyllan. Å vad jag kan säga är ja, den är lik Matildas sista vals. Men den är fortfarande bra. Bra karaktärer, välbeskriven omgivning, spännande familjehemligheter, oslagbar kärlek. Inte en bok jag skulle rekommendera i första hand, men givetvsi är den bra nog till att läsa. Passar best till lata dagar på stranden eller i skuggan av ett träd. Men inte mycket mer än så.

Jag är ingen sådan person som sparar på citat men i boken finns det ett citat som verkligen slog mig. För det är ju precis så det är.

”Jag har mycket goda vänner som lyssnar och sällan fördömer.
Och medan jag pratar och pratar och pratar inser jag att svaren fanns
där hela tiden, bara skymdes av känslor och gammalt groll” 

stars2

Beröringen

Av: Colleen McCullough

9175250314Originaltitel: The Touch
Antal sidor:
 512
Läst på Språk:
 Svenska
Format: 
Pocket
Serie: 

Förbjuden kärlek i 1800-talets Australien – Av författaren till TÖRNFÅGLARNA

Elizabeth Drummonds pappa har bestämt att hon ska giftas bort med en rik äldre kusin hon aldrig träffat. Året är 1872 och hon är bara sexton år gammal när hon kliver ombord på skeppet som ska ta henne från Skottland till Australien. Livet i Australien blir minst sagt annorlunda. I Skottland levde hon ett enkelt liv, men nu bor hon i ett stort hus och kan få allt hon pekar på. Men trots att hennes make Alexander är vänlig och uppmärksam kan hon inte förmå sig att känna något för honom. Det Elizabeth inte anar är att Alexanders hjärta redan tillhör en annan, den före detta bordellmamman Ruby. Mot alla odds blir hon och Elizabeth vänner, och deras öden ska komma att sammanflätas på mer än ett sätt. Och en dag får Elizabeth av en slump syn på en ung man som badar i en sjö, och då vaknar slumrande känslor till liv ?

Den här boken ger mig verkligen blandade känslor och även fast det är några dagar sedan jag läste ut den har jag inte kunna skriva om den då jag har behövt smälta den. I största delen så är boken en sådan där god bok som går rakt in i hjärtat men tyvärr så är det ofta ganska långa avbrott där det ska förklaras och ges information som för mig egentligen inte är intressant alls och hade kunnat begränsas en del då det inte är en så viktig information för själva handlingen. På grund av dessa avbrott var boken i bland så tråkig att jag inte ville läsa vidare alls.

Sen måste jag också säga att jag blev väldigt besviken över själva kärlekshistorien mellan Elizabeth och mannen. Efter att bara ha sett varandra tre gånger och inte pratat något speciellt med varandra är de ändå hopplöst förälskade. För mig så gick det för fort. Nästan som en film som gjorts på en bok där dom utelämnar en massa ting. Vilket gjorde att själva kärlekshistorian blev nästan lite av ett skämt.

Man märker också att det är samma författare som har skrivit Törnfåglarna. Jag har inte läst boken men sett serien. Vissa händelser och känslor är detsamma som i Törnfåglarna så jag kände igen vissa saker. 

stars3

Jellicoe Road

Av Melina Marchetta

Originaltitel: On the Jellicoe Road
Antal sidor: 351
Läst på Språk: Svenska
Format: Pocket
Serie:

Som elvaåring överges Taylor på 7-Eleven av sin mamma. Många år senare hinner historien ikapp henne. Samtidigt väcks gamla konflikter till liv på Jellicoe internatskola, där ännu en i Taylors närhet försvinner och någon återvänder.

Jellicoe Road är en lika vacker som skakande skildring av två generationers vänskapsband, mörka hemligheter och hjärtslitande tragedier. Ett finmaskigt nät som spänner över tid och rum. Parallellt med att Taylor tvingas konfronteras med sitt livs största utmaningar, visar sig ett manuskript innehåller nyckeln till det förflutna. Vilka var barnen som var med om det fruktansvärda för 22 år sedan? Är deras öden på något sammanflätade med Taylors?

Berättelsen kan bara börja.

Jag hade ju hört så hemskt mycket om boken innan jag läste den och försökte så gott jag kunde undvika att läsa om den då jag ville skapa min egen uppfattning. Början på boken är oerhört förvirrande vilket jag inte riktigt tyckte om. Jag hade svårt att hålla isär och veta vilka författaren syftade på i vissa stycken då inte alltid namn nämndes. Men det blev mer tydligt ju längre in i boken man kommer. I mitten av boken så kände jag inget speciellt över boken och det fanns egentligen inget där som gjorde att jag kände jag vill läsa vidare. Den var inte tråkig, bara lite alldaglig om det är bästa sättet att beskriva det på. Folk har höjt boken till skyarna så jag kände ju att jag var åtminstone tvungen att läsa ut boken för att se vad allt fuzz är om. Glad för det är jag nu. Allt blir fullständigt klart och karaktärerna blir fint berättade ju längre in i boken man kommer. De sista 50 sidorna grät jag. Jag grät som jag aldrig förr har gjort till en bok. Det var då allt blev klart för mig, det var då jag fick min uppenbarelse och insåg hur bra boken verkligen är. Språket är lättläst och historien berättas i enkla formuleringar. Även om början är svår så läs vidare. Jag tror inte du kommer att ångra dig.

Gryningstimmen

Av Tamara McKinley

Originaltitel: Morning Glory
Antal sidor: 315
Läst på Språk: Svenska
Format: Inbunden
Serie: 
Läst och recenserad utav Lena.

Ett överraskande arv, en gammal familjehemlighet, en kärlek som vägrar att dö

Fleur och Greg MacKenzie tycks ha fått allt. De är unga, vackra, framgångsrika och djupt förälskade. Fleur arbetar som arkitekt, Greg är kirurg och de bor i Brisbane, Australien. De borde vara lyckliga, men det finns ett känsligt problem. Greg, som haft en svår uppväxt, vägrar att skaffa barn. Varje diskussion om saken tär alltmer på äktenskapet, och efter ett ovanligt uppslitande gräl lämnar Greg hemmet.

Fleur vet inte om brytningen är tillfälligt eller definitiv och framtiden ter sig med ens oviss. Men mitt i det känslomässiga kaoset händer något som delvis ger henne annat att tänka på. Det kommer ett brev från en juristfirma. Innehållet är minst sagt överraskande. Det visar sig att hennes pappa haft en äldre syster, Annie, som nu låtit Fleur ärva allt. Egendomen omfattar bland annat en ranch, Savannah Winds, som är värd flera miljoner dollar. Varför har fastern lämnat detta till just henne?

Fleur bestämmer sig för att undersöka vad hon blivit ägare till. När hon kommer till Savannah Winds finner hon Annies gamla dagböcker, och sakta rullas en dramatisk historia upp om ett ovanligt färgstarkt livsöde. Ett livsöde som även förklarar en del om Fleur eget förflutna.

En bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig. Jätte bra story men vart besviken på slutet för det kändes som att hon hade jätte bråttom att få ett slut på boken därför sänker den betyget lite grann men väl värd att läsa.

Lenas Betyg: 

Ljusets Dotter

Av Elisabet Nemert

Originaltitel: Ljusets dotter
Antal sidor: 413
Läst på Språk: Svenska
Format: Inbunden
Serie: 
Läst och recenserad utav Lena.

En gripande och hoppfull askungesaga i 1700-talets Sverige

Det är sent 1700-tal och Edsbergs slott i Sollentuna utanför Stockholm sjuder av liv. På ladugårdsplanen samlas drängarna och traktens torpare för att tilldelas dagens arbetsuppgifter, fiskare lägger ut sina nät på Edsvikens vatten, i köket styr kokerskan över en rad pigor och från slottets salar hörs glada röster.

Marias far är förman på Edsberg. Han är fruktad och våldsam. Oftast är det hustrun, en kuvad och uppgiven kvinna, som får känna på hans knytnävar, men även Maria och hennes bröder råkar illa ut. Faderns uppfostringsmetoder har gett Maria en höftskada och hennes haltande gång och bortkomna sätt är ständigt föremål för traktens skämt och jämnårigas trakasserier. Skammen och hjälplösheten över det som sker i hemmet har ytterligare ökat hennes ensamhet och plåga.

Marias enda riktiga glädjeämne är musiken, att lyssna till den mäktiga orgeln under söndagens gudstjänst och spelmannens sprittande toner på logdanserna. I sällskap med musiken glömmer hon sina sorger och i hemlighet spelar hon på morfaderns fiol.

En kväll är spelmannen sjuk och de danslystna edsbergarna står utan musik. Maria tar fiolen och stråken och de överraskade åhörarna tror inte sina öron när de hör polka, schottis, hambo och vals ljuda under hennes fingrar. Dold bakom klungan av människor lyssnar en av samtidens mest framgångsrika musiker och det kommer att föra Maria till Stockholm och Gustav III:s hov.

Men när den unga prästen Johan Stjärna tillträder en tjänst i Sollentuna tar hennes liv än en gång en ny vändning.

När jag såg att hon hade kommit ut med en ny bok så var jag tvungen att låna den på en gång. Om ni inte har läst någonting med henne så gör det för det är en underbar författare. Boken är väldigt bra beskriven i texten ovan. Det är en så hoppfull bok och den har värmt mitt hjärta så mycket men det har också värkt i mitt hjärta eftersom mina egna erfarenheter har kommit upp till ytan så man har gråtit mycket både för Marias familj och för min egen. Jag hittar inte orden för vad den här boken har betytt för mig men jag rekomenderar er att läsa den för den är så himla bra. Ni förstår nog att betyget blir det högsta 🙂

Lenas betyg: 

 

Fragment – dikter, dagboksanteckningar, brev

Fragment har sammanställts av Antonio Tabucchi, Stanley Buchtal och Bernard Comment.

Originaltitel: Fragments: Poems, Intimate Notes, Letters
Antal sidor: 269
Läst på Språk: Svenska
Format: Inbunden
Serie: 

Fragment är inget mindre än en händelse – ett fynd – och en oförglömlig bok som kommer att omdefiniera en av nittonhundratalets största ikoner nästan femtio år efter hennes död. Den låter oss återupptäcka människan Marilyn Monroe.

Bilden av Marilyn Monroe är så allmänt accepterad att vi knappast kan hjälpa att vi tror att vi vet allt som finns att veta om henne.

Men vad finns att säga om den andra Marilyn? Bortom rubrikerna – och de alltför välbekanta historierna om brustet hjärta, ensamhet och förtvivlan – fanns en mycket mer vetgirig, sökande och hoppfull kvinna än den världen lärde känna. Hur än Hollywood försökte formstöpa och kuva henne så förlorade hon aldrig sitt skarpsinne, sin passion och sin humor. För att möta och mota de svårigheter som tornade upp sig i hennes liv, så skrev hon.

Nu, för första gången, får vi möta Marilyn privat och lära känna henne på ett sätt vi aldrig gjort förut. Fragment är en hittills okänd samling texter, av hennes egen hand från 1943 till 1962, i form av minnesanteckningar, självbetraktelser, brev och även dikter. Det är tidigare opublicerade texter som ger en unik inblick i ikonens känsloliv och tankar, tillsammans med ett antal närgångna och sällan sedda bilder.

Dessa textfragment – nedtecknade i anteckningsblock, maskinskrivna blad eller skrivna på hotellens brevpapper – visar en kvinna som drevs av djup kärlek och strävan efter perfektion i sin konstutövning.

Hur ska man betygsätta något sådant här? Hur ska man kunna döma och kommentera en kvinnas tankar, känslor och ord som skrevs ned för 50 år sedan. Det är inte rättvist och jag tänker heller inte betygsätta det. MEN jag tänker ändå beskriva mina tankar runt boken. Det första som slog mig är att det mesta utav texterna är osammanhängande och det är svårt för en utomstående att verkligen förstå vem och vad hon beskrev. Men de som sammanställt boken har gjort ett fantastiskt jobb att kommentera och förklara saker och ting för läsaren. MASSOR av bilder och fantastiskt tydliga kopior på papperna som de sedan har renskrivit och rättat stavfel på sidan bredvid. Marilyn hade en hemsk handstil men bilderna är så tydliga att du kan läsa och nästan alltid tyda direkt från bilden vad hon skrev.

Hon hade en orolig själ och rädslan för att sluta som sin mor och mormor var större än jag tror någon visste. Rädslan för att inte lyckas och göra andra besvikna var nog ännu större. Boken har gett mig en annan bild utav Marilyn som jag också känner mig väldigt väl i. En del saker hon hade skrivit var som om de hade kommit ifrån min egen penna. Man kan ju då undra om jag hade slutat i samma öde om även jag hade gått ut i den branschen hon hade valt. Är man intresserad av 1900-talets största ikon så bör man läsa den här boken.

På bokens utformning, översättning och upplägg ger jag betyget 5. Kan inte finna något att anmärka på.