Av: John Green
Originaltitel: The fault in our stars
Antal sidor: 361
Läst på Språk: Engelska
Format: Pocket
Serie: –
Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan.
Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig – det är vetskapen om att hon ska dö).
Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.
Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp. Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k.
Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld.
Trots det tunga ämnet så är den här boken en riktigt feel good bok. Och den blir så mycket bättre utav John Greens sätt att skriva på. Han har den perfekta balansen i att beskriva omgivning och detaljer. Inte för mycket att det blir jobbigt att läsa och man tappar bort sig, men heller inte för lite så att man inte kan skapa sig en egen bild utav det. Kort, koncist och enkelt. Det älskar jag för det blir ett skönt flyt i läsandet och man kan endast hänge sig åt berättelsen och karaktärerna.
Jag visste inte så mycket om boken innan jag började läsa och blev väldigt positivt överraskad. Underbar berättelse där fokusen låg på annat än cancer. En underbar historia om två tonåringar som bara är tonåringar. Inget annat som verkar vara en trend nu de senaste åren att 16-åringar skall vara som vuxna, bli hejdlöst förälskade och rädda världen samt stå i mitten av ett kärlekstriangeldrama. Här var det bara två sköna tonåringar under en kort period av deras liv på denna jorden. Underbar, fantastisk och helt underbar. Jag grät hejdlöst av både glädje tårar men också sorg. Jag gråter väldigt sällan till böcker. Men fy så tungt det var i slutet och John har verkligen fångat känslorna och tankarna i ett sådan händelse.
Jag kan inte säga annat än fantastisk och jag glädjer mig till att se filmen. Jag hoppas dom gjort den lika skön och glädjefull med fokus på allt annat än cancer precis som i boken. 😀
Boktipsets förväntade betyg är 5. Håller helt med. Om jag kunde skulle jag ge den mer än 5. Inte många böcker jag säger det om. 🙂